Bestämde mig för att chansa och se om det gick att sova vid ån. Solen hade redan gått ner och jag övergav min plan att sova i en tråkig skog för hoppet om å-glimt. Och precis som jag hade tolkat satellitbilden fanns en remsa mellan fältet och ån. Yes!

Hm. Människor brukade vara här, men det gick inte att bada. Hm.

Intet ont anande satte jag upp vindskyddet på en jättebra plats vid å-brinken. (Heter det så?) det enda dåliga var att ett hus en bit bort, på andra sidan ån skulle se min lampa tydligt. Jag hoppades de inte skulle störa sig och tycka att jag låg för nära. Så somnade jag nöjd med mitt beslut att ändra planen.

Kl 2 vaknade jag av mansröster och ficklampsljus som närmade sig. Jag kravlade mig såklart upp på armbågarna och hälsade dem i natten. Jag blev inte rädd. Tänkte att det säkert var någon barsk man med följe som skulle klaga på att jag var där.

Det visade sig att de var fiskare och skulle tillbringa natten 30 m bort. På “ön”, som förbands med land av lera och några stenar. De kånkade på enorm och tung utrustning. Tält (inget lättvikts- direkt), bekväma, rejäla tältstolar, nån madrass som man lägger fisken på för att inte skada den, filtar, spritkök, yxan (förstås?), ställningar till spöna, ja och så spöna då.

De välkomnade mig över till sin fiskeplats vilket ledde till att jag tillbringade resten av natten med att prata med dem. De hade riggat sina spön och förklarat allt om att ån var Sveriges näst bästa braxen-ställe, att folk vallfärdade hit, hur man agnar och lockar braxen till sig med mesk, hur de självlarmande spöna funkade, att man kasta tillbaka fisken när man mätt och vägt den, så det var inte för matens skull. Mycket vet jag nu om fiske som jag var okunnig om innan. Och för dem var  fiskandet ett sätt att koppla av då och då. De var inte med och tävlade.

Man hörde braxen slå ibland. Eller vända sig, tror jag de kallade det. Men någe napp blev det inte under natten.

Först när solen hade gått upp sedan länge stod det klart för mig att de faktiskt aldrig hade slängt ut sina krokar. Det viktigaste med att fiska var inte att få fisk utan att koppla av och ha det bra. Och nu satt de ju och pratade med mig. Spöna stod riggade i sina ställningar. Redo.

När morgonen kom dök fler upp med liknade utrustning. Utan att ha en aning om det hade jag slagit upp vindskydd på bästa fiskeplatsen!

Efter att ha skippat en natts sömn stannade jag i två nätter till vid ån för att återhämta mig och prata med folk.

Sportfiskare kom och gick, slog upp sina stolar, la ut sina fiskmattor och riggade dina spön. Och fick napp förstås. Närmsta grannen fick sin livs första braxen. Och den var stor nog för reg! (registrering) 4,3 kg? 4,6? Kommer tyvärr inte ihåg vad den vägde :(

Eftersom jag tagit bästa fiskeplatsen, blev det nära till närmsta granne. Den tredje natten var det riktig lägerkänsla!

Man kan konstatera att denna å iaf kunde konsten att både bjuda på mycket lugna, avkopplande stunder men även väldigt intensiva sådana.