Grabbarna, som de omnämndes av de andra fiskarna vid ån, var utrustade för att klara alla situationer. Bland annat hade de med sig ett rätt stor yxa. Till vad? Jodå, förstår ni… Den hade de ifall den skulle behövas mot polacker, svin, grävlingar eller eventuella T-rex. Tur att jag hade dem som grannar. Nu kunde jag känna mig trygg.

Polackerna var det för övrigt många som pratade om. De hade haft stora problem med tjuvfiskande, och tydligen ibland även fulla, polacker om nätterna.

Trots att de varit med en del, var vana vid att vara ute och var vältränade var grabbarna oväntat ängsliga av sig. De reagerade på alla småljud i buskarna runtomkring. Och gillade inte småkryp eller smådjur.

Men de hade ju yxan. Och, eftersom de båda använde sig av balaclava (rånarluva) som värmeplagg behövde de nog inte oroa sig för att några polacker skulle stanna länge. 

Jag är iaf glad att de inte valde den munderingen när de hittade mitt vindskydd där i natten.