I Marina Lanke, vid floden Havel, som rinner genom västra Berlin, ligger en bensinmack för båtar.

Jag testade att dagslifta därifrån och fick lift med den andra båten jag frågade. Tre gånger i rad! Att båtlifta i en storstad som Berlin går alltså alldeles utmärkt.

När jag kommer till macken vid middagstid på söndagen tar det bara några minuter. Justyna och Roger tar mig med söderut. När jag frågar vad båten heter tittar de på varandra och ser luriga ut. Posenstopper, säger de, nästan lite fnissande, och berättar att det är en liten grej som sitter på fiskelinan och hindrar flötet från att åka upp längs den. “För att båten är så liten.” Och för att de använder den till att fiska med.

Så släpper de av mig på en brygga och jag tar bussen tillbaka upp till macken igen. (Biljett hade jag fått av en av mina välgörare.) Genom en jättelång, vacker skog. Vilken bonus!

Väl vid macken igen träffar jag Karolina och Paul, med sonen Konstantin. Jag får åka med ombord på Liberty, som är tillverkad i Sverige, berättar de. Den förra ägaren döpte båten och eftersom det innebär otur att döpa om en båt fick den behålla namnet. Jag får spela memory med Konstantin, och försökrr lära mig orden från bilderna på tyska.

Nästa dag är jag tillbaka på macken igen. Det är lite tomt på båtar ute på vattnet idag och självklart pratar jag med alla jag träffar, även sådana som vandrat ut på bryggan till macken landvägen. Därför får jag tips om att en grupp män just ska lämna hamnen med en nyhyrd charterbåt.

Michael, Tilo och Günther tar gärna upp en liftare ombord på Semnone, som båten till allas tvivel visar sig heta. De tre är vänner sedan mycket länge. Varje år hyr de en charterbåt tillsammans, för att koppla av och ta dagen som den kommer ett tag.

Så har jag för tredje gången på ett enkelt sätt fått vara till båts ett litet tag. I Berlin. Lika lätt som i Stavsnäs och Mariehamn. Inga som helst problem! Trevliga människor! Jättekul! Varför gör inte flera detta?