Ska väven hålla?
Ska ryggsäcken gå sönder eller ej?… Och var/på vilket sätt iså fall? Här gör det iaf ingenting att det fransar upp i sömmen. Yttre locket på ena fickan:
Bränt barn skyr bacon
Lite småblessyrer måste man ju ta som luffare. Steker (ehm friterar) man ägg i massor av smör och baconfett så kan man få sig några små explosioner på handleden när man försöker röra om. Maten blev riktigt god iaf! Det Continue reading Bränt barn skyr bacon
Tack, tu!
Tack, tu Tack, tu Tack, tu Tack, tu Just som man höll takten när man marscherade, förr i tiden. Just så låter mina vandringsstavar när jag går på asfalt. Den högra har tappat sin gummipropp. Jag har den kvar men Continue reading Tack, tu!
Bucklig hund
Glad hund gör allt för att se överlycklig och bucklig ut.
Två saker att inte lämna hemma
Två bra råd om saker att ta med, som jag fick av en kompis, vill jag dela med mig av till alla som ska på luffen, eftersom jag är så himla glad över att jag följde dem. 1. Ta med Continue reading Två saker att inte lämna hemma
Fnurr på tråden
Det blåste. Och hade hunnit skymma. Jag packade upp vindskyddet och började slå upp det. Och gissa om inte alla tältlinorna var (eller blev?) ett enda stort trassel. Plötsligt hade de allihop knutit ihop sig med varandra och sig själva. Continue reading Fnurr på tråden
Luffarna – så ser vi ut
Så här ser vi ut. Bloss och jag. När vi går vägen fram och tigger mat. Ger vi inte intryck av att vara rätt erfarna luffare?
Steinpilze
Några tyskar vi mötte kikade i min kittel som jag hängt baktill på säcken och utbrast “Steinpilze!”. Ja, nog är språken rätt lika iaf. Stensvamp. Förutom Karl-Johansvamp heter den ju stensopp på svenska. Jag går precis i svamptider. Förutom karl-johan Continue reading Steinpilze
Fyrljus i natten
Jag har krypit ner i sovsäcken och ligger och tittar ut över vattnet. Jag ser tre fyrar. Jag studerar deras karaktärer och känner mig lite hemma. Nästan som i Stockholms skärgård. Men dessa fyrar har mycket längre mellan blinken än Continue reading Fyrljus i natten
Ödla på rygg
Jag tar av Bloss hennes varselväst för att sätta på henne klövjeväskorna. Jag hajar till. På ryggen, mitt på hennes rhodesiska ryggås sitter en ödla. Ca 10 cm lång, fast lite böjd, sådär på ödlevis. Ödlan satt stilla. Bloss stod Continue reading Ödla på rygg