Jag har krypit ner i sovsäcken och ligger och tittar ut över vattnet. Jag ser tre fyrar. Jag studerar deras karaktärer och känner mig lite hemma. Nästan som i Stockholms skärgård. Men dessa fyrar har mycket längre mellan blinken än de i Stockholm. Är det för att Stockholmarna är för otåliga för att vänta så länge? Jag försöker räkna ut karaktärerna, men jag är för trött, ögonlocken klipper. Så låter jag ögonen förbi slutna.

Efteråt har jag fått reda på att de fyrar jag trodde det var alla är släkta. Men det var inga båtar jag såg. De har fasta ljus, dessa ljuskäglor blinkade regelbundet. Kanske ser jag dem en natt snart igen.