Tack, tu

Tack, tu

Tack, tu

Tack, tu

Just som man höll takten när man marscherade, förr i tiden. Just så låter mina vandringsstavar när jag går på asfalt.

Den högra har tappat sin gummipropp. Jag har den kvar men vill inte sätta dit den för då tappar jag bort den. En gång bortfallen för alltid lös.

Jag har den utan plupp på höger sida. För jag vill inte råka peta till Bloss med den. Eftersom den är vass. Bloss går på min vänstra sida.

Jag försöker febrilt att lista ut vilket som är bäst. Med eller utan knopp. Det är nog med som segrar. Det är bättre på asfalt, stenar och repar inte inomhus. Och så är det mindre farligt för Bloss, om jag skulle vifta till eller nåt. Det är bättre fäste ibland med den utan, och jag har för mig att den är bättre vid nåt mer tillfälle, men jag kommer inte på när.

Tack, tu

Tack, tu