Åh, vad härligt det var. Och åh hur mycket jag saknat det. Att segla.

Efter att ha tömt septitankarna bar det av. Soile och Juha, från Finland, hade redan kvällen innan lovat mig lift. Om de skulle ge sig iväg. Morgondagen kom och de tvekade, det låg regnmoln därute. Men så bestämde de sig. Och jag var medbjuden!

Det blåste runt 7-8m/s ute på öppet vatten. Och det var kraftig dyning. 1,5-2 meter höga vågor.

Jag visste hur mycket jag hade saknat att segla. Men jag hade ingen aning om HUR mycket jag hade saknat att segla.

Här fick jag så mycket segelbåt jag kunde önska! Och perfekt seglingsväder. Vilken känsla!

Och på Musa var det papperskort (inte navigering med gps) som gällde. Vilket även det passar mig mycket bra!

Förutsättningarna för att flyga fram genom vågorna var visst optimala just denna dag. I slör och med vågornas riktning till vår fördel kom vi upp i 10,3 knop ö.g. (ö.g. = över grund. Där grund som tur är inte betyder att man går på grund, vilket i så fall hade inneburit att hastigheten snabbt närmar sig 0, utan syftar på den fart man färdas med över botten, vilket kan skilja sig från den fart man gör genom vattnet, fgv, eftersom vattenmassan också kan röra sig, i form av tex strömmar. *Puh* Slut på förklaring. *djupt andetag*)

10,3 knop råkade hur som helst vara nytt uppmätt rekord för båten. Ni kan förstås själva räkna ut vem som stod bakom ratten vid tillfället, och med stadig hand höll kursen rak och kompenserade för varenda liten krusning i dyningarna. Och ni kan självklart också räkna ut att trimning av segel och liknande tjafs, som undertecknad inte stod för, inte hade ett dugg med saken göra. :)

Men kul var det! Tack snälla Soile och Juha för en fantastisk dag på sjön!