Jag frågade en man som stod och fiskade med sina barn om de fått nåt. Han höll upp en plastpåse med en aborre i och sa att den var på ca 300 gram.

Vill du ha den? Frågade han sen glatt.

Jag blev jätteglad! Jag konstaterade att allt som behövs för att tillaga den är en eld, och det ordnar jag ju. Så jag tackade och tog emot.

Väl på min nattplats på Bryggarbergets sida insåg jag dock att det nog rådde eldningsförbud, vilket visade sig stämma vid en check. Men om man var försiktig fick man elda med engångsgrill. Preem låg nedanför mina fötter, men skulle jag orka mig dit? Och skulle de ge mig en grill? Kanske gå dit senare. Kanske imorrn bitti? 

Uppe på toppen av berget fanns en ständig ström av bilar att ladda telefonen i, och intressanta människor att prata med. De löste av varandra när de parkerade en stund för att njuta av utsikten.

Där täffade jag bland annat några tjejer som jag samtalade med en lång stund. Vi kom in på abborren och eftersom de inte trodde att Preem skulle ge mig nån engångsgrill så ville de ge mig pengar att köpa en för. Jag sa att jag skulle be om en och skulle de inte vilja ge en till mig så inte tänkte jag då köpa en istället. De tyckte ändå att jag skulle ta emot pengarna, men så kom de fram till att de skulle åka och köpa en själva stället, för det kunde jag ju ta emot.

En liten stund senare var de tillbaka med den och lite annat smått och gott till mig. Jag skulle få min abborre!

På morgonen packade jag upp och tände grillen. Efter att ha tagit ur abborren och saltat och pepprat inuti, grillade jag den som den var.

Den blev helt perfekt. Avnjöt den med fingrarna och lite salt med utsikt över ett morgonblekt Karlskrona.

En lyxig luffarfrukost!