Jag sitter på ett brett terrassräcke på campingen i Skeppevik, med ryggen mot en vägg och bloggar. Jag har fått lov att använda vägguttaget, som sitter väldigt högt. En kortare skarvsladd har jag också fått låna. Det växlar över mellan eftermiddag och tidig kväll. En stilla och lugn stämning råder. Både i naturen och bland de som rör sig.

Därifrån jag sitter har jag utsikt över den blå viken. Solen strilar ner genom träden. Det här varit en strålande dag. Vattnet i den mycket grunda och långa viken är välkomnande varmt. Några lekande barnröster från vattenbrynet och lekparken. På avstånd skäller en mindre hund ihärdigt. Då och då promenerar några förbi. Man hör deras fötter i gruset på asfalten. Ett stilla samtal. Jag märker inte de bilar som kör passerar, men jag hör när den kodstyrda bommen går ner efter dem. Den skrapar försiktigt till några gånger. Slutskrapet låter lite ynkligt och nästan som ett ursäktande gnyende. Jag tittar upp, men då är bilen redan försvunnen.

Och i kvällen hör jag en bit bort ljudet av musik. Det somriga ljudet av dansbandsmusik som spelas. Jag ska gå dit sen. Det är avslutning för säsongsgästerna på campingen. Imorrn åker de hem. Den svenska sommaren är över. Men ikväll råder den än.