Jag behövde ett liggunderlag. De enda jag hade var i cellplast, respektive billiga uppblåsbara.

Jag ville sova bra, så jag ville inte ha ett för tunt. Jag ställdes inför den nya tanken att inte ha ett hellångt liggunderlag. Jag är inte så lång. 164cm. Ett 120 cm-liggunderlag täcker in antingen hela huvudet och ner till knäna. Eller hela ryggen och ner till vaderna. Det tyckte jag verkade vara det viktigaste. I kombination med ett hellångt cellplastliggunderlag som gör att resten av kroppen inte behöver ligga direkt mot marken.

Jag läste på en hel del och kom fram till att ett Therm-a-Rest NeoAir XLite nog var något för mig. Så jag beställde ett, i Small. Kostade en knapp tusing (även kallad skräpis).

Lite specs för NeoAir XLite Small:

• 119 cm långt.
• 51 cm bred (på bredaste stället).
• 6,3 cm tjockt.
• R-värde på 3,2. (Gränsen mellan 3-säsongers- och vinterunderlag går vid 3, så man ska nog räkna med att man behöver något mer mellan sig och marken vid stark kyla)

Vid min provtur fick liggunderlaget tilltalsnamnet Enefrost.

Det utlovas väga 230 gram, vilket stämmer bra.

Det är inte jobbigt att blåsa upp. Det är så litet. Man behöver verkligen inte självuppblåsning. Hellre ett liggunderlag som väger lite.

Det håller luften bra. Sover man på samma ställe och inte släpper ut luften emellan nätterna så räcker det att blåsa i ett halvt andetag efter några dagar.

Det är pyttelitet ihoppackat. Och påsen som kommer med är precis lagom mycket för stor, dvs så pass stor att den är förlåtande, så att man slipper tillbringa 10 min (med medföljande irritation) bara för att få ner ett liggunderlag i en till synes för liten påse.

Det känns ganska tåligt. Jag blev lite orolig när jag råkade stänga en dörr som det hängde över, ouppblåst, men det verkar inte ha tagit skada.

Vackert kan man väl inte kalla det. Det är fu’rt gu’rt :)

Fläckar fastnar lite halvlätt. Från mosade insekter mm. Men patina vill man ju ha! Men vem litar på friluftsmänniska med sprillans ny utrustning? (Dessutom lägger jag mitt Enefrost XLite inuti bivvisäcken, så skyddas det mot smuts.)

Och så kommer vi då till bekvämligheten. Jag sover tungt som en sten! Även på stenhäll. Jag är verkligen mycket, mycket nöjd. Det tog ett tag att prova ut, men hemligheten är att ha så lite luft i det att de bredaste kroppsdelarna precis når ner till marken. Jag har ett 8mm skumplastliggunderlag under. Och höfterna, rumpan, axlarna ska ligga emot det. Då utnyttjas djupet på 6 cm maximalt eftersom det fyller upp alla “håligheter” och ger stöd och bärkraft på hela liggytan. Testa! Ligger du inte bra? Pys ut tills du verkligen tror att det är för mycket. Inte bra? Pys ut lite till.

Jag vill tala om detta för er, särskilt tjejer. För detta är ett liggunderlag som verkligen är bekvämt om ni gör så. Och jag vill tala om det så ni inte behöver experimentera lika mycket som jag. För det tog mig ca 30 nätters utprövande i trädgården för att komma fram till hur jag ska rigga min bädd för att kunna sova riktigt gott. Det var det värt!

Ja, det tog sin lilla tid. Och är väl säkert individuellt. Men nu när jag vet hur jag ska göra så sover jag jätteskönt på det!

Redan första natten pös jag ut lite luft jämfört med fulluppblåst. Annars ligger man verkligen “ovanpå” liggunderlaget. Jag sover både på rygg och på sidan. Men jag märkte snart att för att ligga på sidan måste man som kurvig kvinna pysa ut lite mer, så att höften får plats att sjunka ner. Annars snedställs höften, ryggraden får en krökning, man blir stel och får ont. Pös jag ut lite luft blev det däremot jättebekvämt. Jag sov jättebra. På sidan. På rygg däremot var det inte alls lika bra.

Det finns mellanväggar i liggunderlaget, som jag antar bland annat är till för att stabilisera det lite. Konstruktionen är dock enkel, för att det ska vara så lättviktigt som möjligt, antar jag. Det gör att man upplever en stark känsla av att om man trycker in nånstans så putar det ut nån annan stans. Ju mer någon kroppsdel väger desto mer kommer den att trycka ner i materialet och de lättare kroppsdelarna kommer att tryckas uppåt. Det är alltså inte som på en madrass, där alla kroppsdelar sjunker ner utifrån sin egen tyngd, relativt oberoende av varandra. Eller möjligen längre ner om de ligger nära en tung kroppsdel.

Vad som hände när jag låg på rygg var att eftersom rumpa/höft var tungt trycktes luft istället upp ländryggen så att så att ryggen svankades och jag fick ont där. Har haft problem med ont i svanken tidigare i livet, så jag är extra känslig. Jag försökte vinkla bäckenet och trycka ner ländryggen, men luften tryckte upp den när jag slappnade av. Ligunderlagets design med luftsektioner på bredden bidrog också till denna effekt tror jag. Hade de varit på andra ledden hade nog inte inte problemet varit lite stort. Jag låg som en sprättbåge.

Visserligen blev det lite bättre om jag blåste upp liggunderlaget väldigt hårt. Men som sagt var det istället väldigt obekvämt, snett och dåligt för ryggen att sova på sidan då. Så det var uteslutet.

Det ända som hjälpte när liggunderlaget var lite mjukare var att böja knäna (med fötterna i marken) så att de pekade rakt upp. Då låg jag bekvämt med ryggen, men jag kan inte sova med knäna uppfällda. Jo, om jag hittade en sovplats med en lagom stor nedsänkning i att ha ryggen i hjälpte det också. Aldrig sov jag så bra som på en klippa med en svag urgröpning i :)

Friluftsmaterial är utprovat och recenserat av män i första hand. Såklart. Det är de som är kunder i första hand. För att fler män sysslar med friluftsliv av mer extrem karaktär och är nördiga nog att köpa lättviktsutrustning? Troligen är det på grund av detta som jag inte läst någonstans om detta problem, i alla recensioner jag läst. Jag säger inte att alla kvinnor får detta problem, men kvinnor har generellt större rumpor och mindre midjor än män. Skär man ut en skiva tvärsigenom en kvinna vid rumpa/höft och en skiva i midjan och gör samma sak med en man, så kan man generellt säga att det kommer att vara mycket större skillnad i vikt mellan skivorna på en kvinna.

Jag skulle behöva välja varje natt om jag ville sova på sidan eller rygg och blåsa upp liggunderlaget därefter :(

Jag testade allt. (Alla tester som jag beskriver har utförts under flera nätter och i flera kombinationer, för att verkligen ge dem en chans. I nuläget har jag sovit varenda natt på det, i trädgården eller på testövernattning, i mer än en månads tid.) Jag testade att lägga liggunderlaget med den breda sidan uppåt respektive neråt. Jag la det ända upp under huvudet eller endast från axlarna och nedåt. Jag testade att blåsa upp det olika mycket och alla olika kombinationer av detta. Och jag testade samtidigt olika typer av huvudkuddslösningar. Alltid var det något som var fel.

Man kan säga att jag fick ont på 3 olika ställen, beroende på. Dels i svanken, dels i nacken/ner mellan skulderbladen och dels i knät. Efter en korsbandsoperation får jag ont i knät om jag sover på ett underlag som hälen inte kan sjunka ner i. Då böjs knät bakåt (alltså bara pyttelite) av benets egen tyngd och det gör att jag får ont efter ett tag. Särskilt om knät är ansträngt, vilket det ju brukar vara när man gått ett tag med en massa tung lättviktspackning ;)

Detta har jag tidigare löst när jag sovit ute genom att sova på sidan eller rulla något klädesplagg och lägga under knät så att det böjdes aningen. Men det känns mera som en lösning för någon enstaka natt än en för en långvandring. Om jag låg så att liggunderlaget började vid axlarna och gick det ner till mitt på vaden blev det perfekt för knäna. Eftersom hälarna, utanför liggunderlaget, då kom lägre än vaden gjorde det att benet böjdes lite i knät. Perfekt! Men…

Om jag låg så så måste kudden vara väldigt hög. En liggunderlagstjocklek på 6,3 cm är inte så lite, och kudden måste ju dels komma upp i den höjden och sen dessutom i “vanlig kuddhöjd” utöver det. Med en låg kudde förstärktes sprättbåge-effekten, eftersom nacken vinklades neråt åkte svanken upp. Dessutom blev jag stel i nacken/vid skuldran av att sova så.

Om jag låg på liggunderlaget så att det gick ända upp under huvudet så kunde jag ju bara lägga något litet plagg under huvudet som kudde och så var saken klar, jag låg bekvämt och fick inte ont i nacken. Men jag vill ju ha en lösning som funkar även när det är kallt, dvs när jag har mina extraplagg på mig i sovsäcken, så jag testade med olika saker att ha under “kudden” för att få den högre.

Jag testade med två vattenflaskor som jag satte ihop med gummiband från ett cellplastliggunderlag. Det gick ganska bra. Jag testade med 2 vattensäckar. Det var väldigt bekvämt. Tills de gled isär (vilket de gjorde mycket snabbt) och jag bara låg på den ena och det var för lågt och jag fick ont i nacken. Eftersom jag inte lyckats skruva på korken ordenligt blev det lite blött också, men sånt får man ju tåla ;) Jag testade med en vattensäck som jag fyllde på med luft i. Obekvämt. Och ändå inte tillräckligt tjockt. Och det plagg jag la på gled av.

Om jag sov på sidan funkade det helt ok men lite halvtaskiga lösningar. Kudden behövde inte vara lika hög då. Men på rygg måste den vara hög, för att ge stöd åt nacken.

Och samtidigt fortsatte jag att vända upp och ner liggunderlaget och ändra på luftmängden för att se om jag kunde få bukt med det största problemet. Ländryggsontet. Jag började också lägga mer krut på att styrketräna ryggen. (Observera: Mer krut. Inte mycket krut.)

När jag testade att ha mindre luft i liggunderlaget insåg jag ett annat problem, som jag läst om på the Interwebz. Några hade klagat på instabila kanter på NeoAir XLite. Att om man ligger på kanten så kan man få en effekt att man “tippar av”. Men på flera håll hade andra också sagt att de inte upplevt något sådant problem. Jag önskar att folk var mer utförliga. Efter mitt testande förstår jag nu att det bland annat har att göra med hur mycket luft man har i. Mycket luft = ingen tippeffekt. Lite mindre luft = typ ingen tippeffekt. Ännu mindre luft = tippeffekt. Mycket mindre luft = ingen tippeffekt.

Med mindre luft i min XLite kändes det som att jag var något på spåren med ryggproblemet, men då förstod jag vad de menade med instabilitet. Jag hade inte problem när jag sov på rygg, men när jag låg på sidan, med knäna böjda, “välte” jag framåt eller bakåt, så att underkroppen vreds, tex så att knäna låg emot underlaget. Det var obekvämt för kroppen att ligga vriden och jag märkte snart att jag låg och spände mig väldigt mycket i många muskler, och fick ont i lite varstans. Det funkade inte. Återigen ställdes att sova på rygg mot att sova på sidan. Ok för några dagar, men inte för en långvandring.

Jag började faktiskt misströsta och hade nästan bestämt mig för att köpa ett nytt liggunderlag. Ett mer bekvämt. Och tyngre :(

Jag hade allt mindre luft i liggunderlaget. Och vid det här laget kommit på att om jag vek min fleasetröja med värmetröja 90 runt så gick det bra för nacken att sova med huvudet utanför min XLite, vilket gjorde saker aningen hoppfulla. Men om det skulle bli väldigt kallt skulle jag behöva tröjorna. Men kanske kunde jag klara mig med en sämre kudde eller sova på sidan om det blev så kallt i några nätter. Knäproblemet uppstod ju inte heller med denna lösning.

Ryggproblemet hade minskat aningen med minskat lufttryck. Och instabiliteten hade försvunnit. Så gick några nätter och jag blåste inte upp liggunderlaget emellan. Jag började ha kontakt med marken med höften, när jag låg på sidan. Bara nudda lite. Och… luften putade in allt mindre i ryggen! Men inte kunde jag ha kontakt med marken med höften :( Återigen ”på rygg” eller ”på sidan.” :(

Men gjorde det verkligen något? Att jag kände marken. Jag kände ju bara mitt cellplastliggunderlag. Det var ju inte hårt. Jag lät det gå några nätter till och trycket mot svanken minskade tills det helt var borta. Och det var inte så farligt att jag alltmer låg emot cellplastliggunderlaget. Jag började undra om jag lika gärna kunde vara utan min XLite. Så jag testade en natt enbart på cellplastunderlaget. Jag kunde konstatera att jag inte kunde vara utan min XLite :) Med mitt Enefrost låg jag nu emot relativt mycket med höften och även med axeln när jag låg på sidan. Men luften fördelade tyngden över resten av kroppsytan också, så belastningen var inte stor där jag låg emot. Dessutom hade jag kommit på att jag skulle ligga ännu längre upp på liggunderlaget, så att det började ungefär vid skulderbladen. På rygg låg därmed axlar och skuldror helt emot underlaget. En liten luftspalt avlastade sedan ryggen och med ett lagom tryck i svanken. Rumpan hade lite kontakt med underlaget. Lår och vader bars av luften och en lagom del av underbenet var utanför, vilket gjorde hälarna bekvämt låg på cellplastliggunderlaget.

Tycker ni det känns onödigt att ha ett 6,3 cm tjockt liggunderlag när man ändå ligger emot marken? Som sagt, luftkudden bär dig, och fördelar vikten över hela liggytan. Och som tjej, om du har lite kurvor, så är det perfekt med ett utpyst, tjockt liggunderlag. Skillanden mellan höft och midja är ju lätt 6,3 cm på mig. Och då säger det sig ju egentligen självt att det faktiskt är bättre att ha det så utpyst att man åtminstonde touchar underlaget. För om man inte har det så utpyst, ja, då blir ju skillnaden mellan höft och midja bara kanske 4 cm, eller 2 eller så, beroede på hur mycket luft som är utpyst, och då avlastar det ju inte alls lika bra.

Så hemligheten för kvinnor, och säkert för en hel del män, med Therma-a-Rest NeoAir XLite, och säkert andra uppblåsbara liggunderlag, är att pysa ut så mycket luft att man rör vid underlaget. Inte helt intuitivt kanske!

Så jaaaa! Nu går det utmärkt att sova på min Enefrost! Jag är mycket nöjd! Funkar prima tom på en stenhäll. På mer ojämn, knölig mark? Återstår att se ;)