Tidig morgon. Har varit uppe och kissat men ligger och slumrar i sovsäcken. Vaknar till av rörelse utanför vindskyddet i hamnen. Någon småpular. Rör sig lite fram och tillbaka. Grejar lugnt med grejer. Jag hör stövelstegen. Det härliga, trygga ljudet av stövlar. Ingen har bråttom i stövlar. Jag lyssnar och myser i mitt halvsovande tillstånd.

Så börjar ett annat ljud. Lika omisskännligt. Men ändå tvivlar jag. Mina sinnen arbetar. Med ens är jag är vaken. Nog är det… regn! Ett mycket, mycket lätt duggregn mot tältduken. Knappt så det märks. Men nu får jag några stänk i ansiktet också. Brukar sova med huvudet stickandes ut när det är fint, för att ha mer kontakt med himlen och omgivningen. Och fint har det varit. Måste varit 3 veckor sen det regnade? Tänk.

Jag sticker upp huvudet och hälsar fiskaren godmorgon över tältduken. “Det regnar” säger jag. Först nekar han, men så känner han det. “Det var ett torrt regn.” säger han och ler brett.

Jag kryper tillbaka ner i sovsäcken och myser vidare.