Pga båtbrist i gästhamnen jag kom till fick jag istället billift med Ulla/Nunne (hon använde olika namn i olika kretsar) och Björn. Jag skulle få sova hos dem, och Björn gjorde en efterlysning på Facebook för att se om de kände någon som ville ta mig med ut i skärgården dagen efter.

Svaret kom snabbt och redan kort därefter satt jag i en bil med Janne, på väg mot hans båt, som skulle ta oss ut till landstället.

Dimitri, Anita och deras dotter Victoria skulle också följa med.

Det blev ytterligare en vågig resa för mig. Denna del av skärgården var dock lite mer skyddad. Den fjädrande stolen dämpade det värsta av stötarna från de ca 1 meter höga vågorna, när vi drog fram över de öppnare delarna av farvattnen.

Puttputtputt *tystnad*

Sa båten plötsligt, och stävens slag mot vågorna ersattes av ett planlöst rullande när böljorna började bära båten dit de själva ville. Vi drev.

Det var öppet där det hände, men eftersom sjön sköljde över aktern var det ingen bra idé att öppna luckan till motorn när vi låg på detta sätt.

Robert, som skulle år samma håll och som vi åkte följa John med ringdes snabbt upp och kom tillbaka och tog oss på släp.

Soppatorsk? Båtens bensinmätare fungerade inte som den skulle, men Janne hade hållit koll på nivåerna på andra sätt. Det borde finnas ca
80 liter kvar.

Ett nytt bränslefilter letades fram och byttes snabbt. Skulle det hjälpa?

Så lätt var det inte. Luft i bränslesystemet? Japp.

Janne försökte idogt pumpa fram bränsle utan att lyckas. Det fanns inget annat att göra. Än sughävert. Utan hjälpmedel. Mums. Man kunde se hur filtret fylldes av bränsle och sedan hur Janne njöt av att känna den oljiga smaken i sin mun.

Det gjorde iaf susen, och det började sippra fram bränsle vid de öppnade muttrarna vid bränsleinspruten när han testade att pumpa igen.

Vid en ny provstart gick båten igång, och resan kunde fortsätta. Eftersom det trots allt var relativt lite diesel kvar, hade troligen luft sugits in i slangen från bränsletanken, när dieseln skuttade runt därinne pga de höga vågorna.

Så var iaf teorin, och utan vidare missöden nådde vi fram till vår destination. Här väntade sous vide-tillagning av kött, bastubad och kräftfiske innan det blev dags att övertyga de andra om att jag VILLE sova i båthuset. Att kanske är det obekvämare än inomhus, men att det lätt vägs upp av den fantastiska atmosfären.

Slutet gott.