Jag vaknar av att en full kvinna skriker. Det är mörkt. Skriket låter inte allvarligt, utan så där som unga kvinnor skriker när de är fulla och tillsammans med likasinnade. Lite tramsigt. Lite uppmärksamhetssökande. Ett ljud man är van vid om man bor vid stråk där folk rör sig hem från krogen eller fester.

Det hörs igen. Jag lyssnar ändå sömndrucket efter om det finns någon ton av rädsla i, för att utesluta att det inte är något allvarligt.

Plötsligt är jag tillräckligt vaken för att inse att jag befinner mig på landet. Längst ut på en stickväg. Det finns bara två hus inom radien för skriket. Klarvaken. En kvinna i nöd? Famlar efter glasögonen. Lyssnar efter skrik.

Igen. Hm. Är det inte något bekant över tonföljden? Igen. Jag andas ut. Jag har inget emot att tuppfan gal mitt i natten, men då får den väl för sjutton lära sig att låta ordentligt som en tupp också!