Jag tror aldrig i mitt liv att jag har sett så stora blåbär förut. Inte heller så många på buskarna. Och inte så lättplockade. Fasta i konsistensen, och inga löv på buskarna. Bara att ta grenar och raka av dem med fingrarna som om handen var en bärplockare. Hur kan de vara så enorma? Lika stora som amerikanska!

På något sätt är det en lycka att äta så stora blåbär.

Men…

Med blåbär är det liksom med vissa andra saker…

Det är inte storleken som är det avgörande. Jag tänker inte utveckla liknelsen närmare utan bara tala om blåbären.

Det är en häftig upplevelse att ha de stora bären i munnen, för man vet att de är blåbär och man känner hur stora de är.

Men det som spelar roll är smaken. Inte ens fast konsistens, med lagom tuggmotstånd hjälper. De kan vara hur stora, små eller fasta som helst, är de vattniga, torra, mjöliga, omogna eller smaklösa så går de aldrig upp mot de som smakar mycket och gott. Så är det bara.

Dessa var väldigt stora och med finfin konsistens. En del goda, en del lite smaklösa. Ganska mediokra i smaken. Eller lite godare än mediokra kanske. Men när det gäller blåbär så är ju även mediokra blåbär väldigt, väldigt gott. Eftersom blåbär är bland det godaste jag vet!

Och nu har jag blåbär med mjölk och ovispad vispgrädde. Just så som de ska avnjutas!

Mmm. Och de är helt enorma!